lifeaschristine

Hallå hallå, här sitter jag uppe klockan halv tre en vanlig torsdagsnatt. Har läst ikapp en massa bloggar (hej bloggnörd!) och annat "nödvändigt" istället för att ta tag i att packa inför morgondagens resa till Norrköping. Jag hatar att packa och drar alltid ut på det tills sista minuten. Andra tycker att det är jobbigt att packa upp, men det håller jag inte alls med om, det är ju att packa ner och bestämma och försöka lista ut vad och när jag kan komma att behöva allting som är det tråkiga och jobbiga!

 

För en liten stund sen hörde jag ett par fåglar som kvittrade utanför fönstret. I normala fall tar jag det som ett vårtecken, men nu, med all snö ute och minusgrader plus mitt i kolsvarta natten? What's going on?

 

Var på universitetet idag, hade ett obligatoriskt seminarium, enda gången på hela veckan som jag behövt vara där. Är detta studentliv inte fantastiskt så säg, två timmar på en vecka som jag måste vara i skolan, resten av min tid disposinerar jag själv! Måste dock säga att jag brustit rejält i mina pluggrutiner den här veckan (har istället bland annat läst färdigt andra delen av Haruki Murakamis fantastiska triologi 1Q84. Det har inte gått att slita sig, studielitteraturen har bara legat där på skrivbordet som en tyst påminnelse om vad jag egentligen borde göra...), får ta tag i det i helgen. Eller nästa vecka.

Imorn åker jag som sagt ner till Norrköping eftersom min kära Bella har fyllt 20 och ska firas! Ska bli jättekul, har planerat in mycket roligt under de kommande dagarna :)

 

Over and out!

Jag är världens boknörd, kan gå i timmar inne i bokaffärer (det är sant, kommer ihåg en gång i Brisbane i Australien där de hade en jättestor bokbutik, jag och Sara bestämde att vi skulle mötas upp igen några timmar senare för då skulle jag ha hunnit kollat klart där inne medan hon skulle ha hunnit ha gå igenom alla andra butiker i hela området. Jag var klar långt efter henne...) I mitt framtida hem, när jag bor i en stor villa alternativt i slottet från Skönheten och Odjuret (eller liknande, men jag gillar slott) drömmer jag om att ha ett enormt bibliotek där jag kan slå mig ner i en mjuk fåtölj framför brasan och bara läsa. Helst med min man i fåtöljen bredvid mig, och så kan vi rekommendera och diskutera olika böcker som vi läst. Åh <3

 

Imorse gick jag igenom utbudet av pocketböcker som fanns på adlibris, det tog sin lilla tid men det finns så många spännande böcker jag vill läsa! Slutade med att jag klickade hem fyra stycken nya, hade spanat in flera men det får bli en annan gång. Har knappt tid att läsa för nöjes skull pga allt plugg, men bara vetskapen om att de kommer ligga och vänta på mig gör mig glad :)

Beställde bl a Paulo Coelhos nya bok, och Steve Jobs biografi. Är mycket inne på starka förebilder just nu, sådana som tänker stort och outside the box, och även böcker som berör på ett andligt plan. Jag är som ni hör ute efter inspiration och nya tankesätt.

 

Det här citatet är hämtat ur Steve Jobs-boken (bild lånad från Blondinbella) (visst kan man inte motstå att vilja läsa resten av boken?!):

 

Det här citatet funderar jag väldigt mycket på just nu, och jag tror och hoppas att det stämmer. Att vi ibland måste dras tillbaka av livet för att bearbeta, ta oss igenom något, reflektera över vad vi har varit med om, för att kunna samla tillräckligt mycket kraft för att kunna skjutas framåt, precis som en pil. Så länge vi inte tappar allt fokus kommer vi ta oss igenom vad det än må vara.

 

Just nu tänker jag väldigt mycket på framtiden, och jag känner mig orolig över många saker, mycket som hänger i luften och som jag inte kan plocka ner, vilket stressar mig. Carpe fucking diem är inte så lätt som det låter när man är en person som gillar att ha ett planerat liv, som uppskattar äventyr så länge man har en trygg bas att gå tillbaka till. Den där tryggheten har jag just nu, men jag vet inte vart jag kommer ha den om ett halvår, eller inte ens det, fem månader, vilket stressar mig. Jag känner igen det här tankemönstret hos mig själv, och hittills har det alltid slutat på bra sätt (vad jag kan komma på), det löser sig, men det är jobbigt innan det gör det. Tyvärr är det inte bara en vecka det handlar om, utan en känsla som är varaktig, en känsla som gör det svårt att uppskatta hur jag har det här och nu istället för att tänka på framtiden.

 

Förslag på vad jag ska göra med mitt liv? Någon? Inte som att jag har brist på drömmar om vad jag skulle vilja göra, men det är svårt att se på alla mina drömmar ur ett realistiskt perspektiv. Kanske inte borde göra det heller, drömmar är alltid drömmar, men som sagt, är man pragmatisk och tänker på praktiska detaljer så blir det till ett stressmoment i sig, jag vill uppleva så mycket som möjligt, och då ingår det att förverkliga så många av mina drömmar som möjligt. Vill så mycket, men var och hur börjar jag?

Livet som en pil, bakåt innan framåt.

 

 

Jag har så många oavslutade avsked och farväl i mitt liv. Så många band som bara brutits upp, klippts av, försvunnit. Sådana som skulle behövt ett ordentligt hej då, en förklaring, kanske en kram - något som klargjorde att det här var slutet; du och jag har nått vägs ände och vi kommer hit men inte längre, vi har tillfört det som skulle tillföras i varandras liv och nu är det dags att gå åt skilda håll. Ett oavslutat avslut, ett outtalat farväl, det är det allra jobbigaste, det värsta sättet. När bara den ena parten är medveten om att det faktiskt är slut.

Jag känner mig så maktlös när jag tänker på hur mycket tid, kraft, tårar, tankar och i vissa fall även hjärtesorg jag skulle besparats bara jag visste hur situationen faktiskt såg ut, och inte bara hade ett vagt löfte att gå på; ett löfte om någonting, ett löfte om ingenting.
Med tiden blir det bättre, men det tar så onödigt lång tid. Jag repar mig mycket snabbare när jag fått avsluta allt ordentligt, inga lösa trådar eller osagda meningar som ligger och gnager i bakhuvudet. Det är svårt att gå framåt när det fortfarande finns abrupt och oväntade avslutade relationer och saker från det förflutna som hela tiden drar mig tillbaka. Jag tycker ändå att jag är på god väg, försöker hela tiden distrahera mig med nya upplevelser och nya tankar. Jag vet att det kommer komma nya farväl, nya osagda avslut, men det är ingen idé att tänka på det idag. Problemet med dem är ju just att jag aldrig vet när de kommer, det är först i efterhand jag förstår och börjar ta till mig att det faktiskt var slut där och då, även om jag inte ville se det, eller inte förstod det.

 

 

Igår hade jag en sån där dag som blev uppdelad i två dagar, som det blir när man somnar och sover bort ett par timmar under eftermiddagen. Så blir det ofta när jag har jobbat på morgonen, alarmet ringer kl. 6 och ofta somnar jag inte före 3 eller 4 på natten. Livet som student innebär omvänd dygnsrytm om jag säger så. I alla fall, jag jobbade mina tre timmar 8-11, kilade in på Ica Maxi och handlade massa bröd (människor som inte äter bröd - I don't get you? ÄLSKAR bröd!), åkte till SU för att luncha med min fina vän Ida (som kommer kicka ass när hon är färdigutbildad jurist om.. 3,5 år.. Oh my!), och sen var jag inne på universitetsbiblioteket för att återigen leta efter några juridikböcker som jag behöver. Stod att fyra exemplar skulle finnas inne, precis som förra veckan när jag var där, hittade inte en enda, slutade med att bibliotikarien fick anmäla dem som försvunna och efterlysta. Förmodligen, sa hon, har (jurist)studenter tagit böckerna och gömt dem någon annanstans i biblioteket så att endast de ska kunna använda sig av dem. Jurister, ett släkte för sig när det kommer till rivalitet bland studielitteratur! Undrar lite vad som hände med att hjälpa varandra och skapa en gemenskap?

 

Tänkte ta en liten power nap när jag kom hem, slutade med att jag sov i flera timmar och vaknade fem minuter innan mitt skivstångspass skulle börja. Har bara sett fram emot det passet i en vecka, så var inte alls glad. Kände mig allmänt nere och ensam. Ringde hem och pratade lite, kände mig fortfarande ensam. Då knackar det på dörren, och Carl som också bor i min korridor, stod utanför och frågade om vi skulle ta och avfrosta vår kyl och frys nu. Ladies and getlemen, I'm telling you, vem kunde ana att det var så kul att frosta av en kyl och frys?! Jag, Carl och Jacob sprayade och rengjorde, hackade bort is, ställde dit Carls värmefläkt (på en något vinglig konstruktion av en lutad stol och flera korgar) och skapade en mindre översvämning i vårt kök. Däremellan tittade vi på Top Model med flera andra från korridoren: vi trängde ihop oss fyra stycken i vår lilla tvåsits-soffa, och några på stolar, och kommenterade hela programmet som de modellexperter vi är ("FABuuuloouuus") ;)
Vår kyl och frys är nu som nya, och jag springer titt som tätt dit bara för att titta på hur fint det är, haha. Förut hade vi liksom världens största isklump i kylen som gjorde att det var typ rumstemperatur där inne, mjöken hann knappt ställas in där innan den surnade. Låter kanske inte så kul, men det var verkligen en superkväll! Älskar att bo i den här korridoren :D