lifeaschristine

Har haft en vecka som varit så himla fin! Förra fredagen kom Julia hit, min älskade Thailand backpacker-homie, som jag saknat ihjäl mig efter. Sist vi sågs och kramades var i maj i Bangkok, gud, förstår inte att det var så länge sen. Det kunde lika gärna ha varit igår som vi sist sågs, vi tog bara vid där vi slutade. Massor av skratt och mysiga stunder, goda middagar och roliga reseminnen, långa samtal på nätterna (Julia är så klok, bäst på att släppa bra svar). Styrde även en galet bra förfest här i korridoren i lördags, vi rörde oss inte härifrån förrän runt ett = success! Tack alla för den kvällen!

 

I tisdags kom en annan efterlängtad person hit, det hanns med både flera restaurangbesök och bio. Igår såg vi En oväntad vänskap, rekommenderas verkligen till alla som vill skratta och gå ifrån biosalongen med en bra känsla i magen :)

 

Nu är jag själv här igen och det känns faktiskt väldigt... ensamt. Har drivit lite hotell, haha, i en vecka, så det är plötsligt väldigt tomt. Det är vid sådana här stunder jag längtar till Norrköping, bara för att kunna kila över till någon för en kopp té (observera att jag saknar mina vänner, inte staden i sig). Stockholm är stort, inte lika lätt och smidigt att gå hem till någon som bor fem minuter bort. Blir även extra ressugen, det är så mörkt och tråkigt ute, längtar efter nya äventyr.