lifeaschristine

Som jag nämnde tidigare så valde jag och Sara att splitta på oss sista veckan i Cairns – hon för att hon skulle tillbaks till Melbourne och jag valde då att åka till Thailand med Julia istället.
   I korta drag handlar det om att någon som Sara saknat väldigt mycket, och inte haft kontakt med på ett bra tag, befann sig i Australien samtidigt som oss, vilket hon fick reda på då vi fortfarande var i Airlie Beach, och efter det diskuterade vi mycket fram och tillbaka hur och vad hon, och även jag, skulle göra med den nya situationen vi ställdes inför. Planen var att vi två skulle hänga ihop under vår tid i Australien, men vi hade pratat om att ifall något oväntat skulle komma upp och vi skulle behöva dela på oss, så skulle vi göra det så att det blev bäst för båda två. Vi fortsatte ändå vår resa till Cairns och hade planer på att stanna där om vi fick jobb, men nu blev de inte så. För Sara kändes det bäst att åka ner till Melbourne igen, vilket inte alls passade in i mina planer (att åka ner dit igen alltså). Jag kände mig stressad över detta innan allt blev bestämt, väldigt mycket låg i luften utan att något gick att plocka ner och göra något konkret av innan vi hade mer information om vad som skulle hända den närmsta tiden. Jag hade faktiskt planer på att åka ner till Sydney själv igen och turista (saknar Sydney väldigt mycket, det är en fantastisk stad), innan jag träffade Julia och vi bestämde oss för att flyga till Thailand istället.
   Så mellan mig och Sara är det inget gnissel alls, jag önskar henne all lycka i Australien och jag saknar henne fruktansvärt mycket, min lilla Vickie Viking, men vi har fortfarande mycket kontakt och kommer alltid ha. Att dela en resa och så mycket tid med någon sätter ett starkt avtryck i hjärtat och gör att jag vet att vi alltid kommer finnas där för varandra, även om vi befinner oss på skilda kontinenter. Utan Sara hade min (första) Australienresa aldrig blivit så bra som den blev, vi har haft det fantastiskt ihop!

Det är galet och väldigt fascinerande om jag tänker efter att jag och Sara klickar så himla bra med varandra – vi hade trots allt bara känt varandra i en och en halv månad när flög till Australien (och första gången vi träffades ”på riktigt” var på flygplatsen!) Jag är helt övertygad om att det var menat att vi skulle träffas och lära känna varandra när tiden var rätt, precis som jag känner med Julia som jag reser med nu.