lifeaschristine

Så åkte vi till Koh Samui, tog färjan på morgonen och kom fram några timmar senare. Ska skriva lite mer om det senare. I lördags åkte vi då till Koh Pha-Nganag där vi stannade tills igår då vi åkte till Koh Phi Phi där vi är nu.

Gårdagen var som en mardröm. Steg upp vid fem efter alldeles för få timmars sömn, checkade ut i receptionen från helvetet (jag skojar inte, aldrig mött sådana hemska människor! Varenda gång vi gick in där för att fråga om något suckade de högt som om vi var de jobbigaste människorna i världen. Sen skrek de istället för att prata, eller en av dem skrek på oss och ansåg sig alltid ha rätt, även när vi – GÄSTERNA -menade att vi hade rätt, de andra som jobbade där kunde för övrigt inte engelska). Åkte till hamnen, fick vänta där, sen åkte vi färja i några timmar, blev avsläppta någonstans, fick sätta oss i en ny buss utan toa i några timmar, blev avsläppta igen någonstans där vi skulle vänta i en timme, sen kom en ny buss som skulle ta oss till något nytt ställe (ingen sa vart vi var eller hur lång tid det var kvar, det är bara att hänga med så gott man kan i sådana situationer). AC:n i bussen slutade fungera efter ett tag, fortfarande fanns där ingen toa på bussen (ja, alltså det var ju kris, därför jag upprepar. Hur kan man inte ha toa på sådana bussar??) och vi fick inte stiga av bussen för att kila in på någon heller de gånger bussen stannade (ingen aning om varför den stannade ibland, ingen gick på?).
   Sen blev vi avsläppta på nytt när vi var i Krabi. De som jobbade på det här stället krävde att få se våra biljetter om och om igen, egentligen ville de bara sälja på oss nya biljetter men det gick inte när de såg att jag och Julia faktiskt hade alla biljetter färdigbetalda även för vår fortsatta färd. Blev instuvade i en liten bil, en sådan som man sitter där bak i och det inte finns några väggar men med ett tak där alla väskor slängs upp. Åkte till en ny färja som tog oss ut till Phi Phi. Allt som allt tog den här resan oss tolv timmar. Tolv timmar då vi inte hade någon aning om var vi var eller när vi skulle vara framme, det enda vi visste var att vi var tvungna att hänga med för att kunna ta oss till Phi Phi. Hade någon bara vänligt förklarat var vi var och hur rutten såg ut skulle det vara lugnt, men de gör ju tydligen inte så här, inte ens när man frågar…

Vi tog oss till slut till Phi Phi! Det är så vackert här, precis som på ett vykort! Vi bor på ett fint hotell i vår egen bungalow (som en liten minstuga egentligen, ett enda stort rum och så ett badrum) med utsikt över havet och klippformationerna ute i vattnet.
   Strosade omkring lite längs med huvudgatan och åt middag, avslutade med en fotmassage innan vi gick tillbaka till hotellet. Enda jobbiga med hur vi bor är att vi måste gå uppför en 100-150 meter lång backe i 70 graders vinkel. Well well. Stupade i säng sen, jag var helt förstörd. Hela världen snurrade runt mig för att jag var så trött och då var klockan bara åtta på kvällen!