Tycker inte alls om att du befinner dig på andra sidan jorden. Att du är kvar i Australien medan jag är hemma i Sverige igen. SÅ JOBBIGT att försöka ens få till en Skype-tid när tidsskillnaden är på nio-tio timmar.
 Självklart är jag glad för din skull, och jag hoppas och vet att du klarar dig bra. Men ändå, att bo, sova och umgås med någon varenda dag i tre månader sätter sina spår och skapar starka vänskapsband, och även ett beroende. Ett beroende efter att alltid ha dig bredvid mig, att alltid kunna prata med dig, alltid kunna skratta med dig. Att dela vardagen med någon som också är nyfiken på livet och världen. Inte på ett "vi är ett älskande par"-vis (insåg att det låtit som om jag skrivit om en partner, haha), utan på ett "vi är vänner som klarar vad som helst"-sätt.
När kommer en transport som gör det möjligt att åka till andra sidan jorden på en timme eller mindre, för att sedan kunna åka hem igen, samma dag?

Jag har förstått hur stor jorden är, samtidigt som den är så liten att det inte känns som att det finns några avstånd. Allt är ju möjligt, överallt, alltid, i stort sett. Utom att träffas när man vill, när man befinner sig på olika kontinenter.