lifeaschristine

På kvällarna på Crescent Head (första campet) så gick vi upp till lägerelden och satt alla i en ring och pratade och drack. Dock hoppade jag all alkohol, vi skulle ju ändå upp halv åtta varje morgon för ett tvåtimmarspass surfing. Men alltså, känslan av att sitta under en stjärnhimmel och prata om livet och kärleken med någon man nyss mött från Nederländerna... Den känslan går inte att beskriva. Så känner jag överallt där vi hamnar och lär känna nya människor. Vi människor är så lika varifrån vi än kommer, samtidigt som vi är så olika!

Andra kvällen på Crescent satt jag och några av instruktörerna och kollade ut över havet där stora moln hade samlats. Det blixtrade inuti molnen, men det kom ingen åska eftersom molnen var för långt borta för att ljudet skulle färdas ända till oss, samtidigt som det såg ut som att molnen var precis utom räckhåll för oss. Mäktigt!

Efter två dagar på Crescent åkte vi vidare uppåt till nästa camp som hette SpotX. Där var det över hundra personer eftersom många fler grupper samlas där. En del är där för en-månadskurser, en del var bara där i två dagar som vi, en del var där i några veckor… Jag föredrog dock Crescent eftersom det var mer familjärt och personligt, samtidigt som det var skönt att möta nya människor och blandas upp lite på SpotX. Det blev lite väl tryckande att bara kunna umgås med gruppen på det första stället, även om jag hade det bra eftersom jag mest umgicks med Sara och Hanna. Själva känslan där var väl det jag verkligen gillade, känslan av att bara ta dagen som den kommer. Våra instruktörer där surfade när de inte hade lektioner, de pratade med oss, spelade lite akustisk gitarr, lagade mat, solade osv. Mysigt helt enkelt J

På SpotX var vågorna bättre och även instruktörerna som kändes mycket mer professionella och gick igenom mycket basic grejer som vi inte fått lära oss. De två sista lektionerna fick jag kramp i tårna så jag satt uppe på stranden i slutet, blev lite rädd för att det skulle kunna bli värre ifall jag fortsatte. Gjorde väldigt ont med när halva foten låste sig.

På kvällarna där var det party, speciellt på lördagen. Kändes lite instängt eftersom de flesta hängde med ”sin” grupp, men vi umgicks mycket med ett svenskt par som skulle stanna där en hel månad, så det var bra ändå. Vi svepte en flaska Passion Pop som var helt okej (korken flyger som en champagnekork men inget skummar över, och drickan smakar lite som passionsfrukt) ;) På söndagen skippade jag sista surflektionen eftersom den började klockan sju på morgonen och det spöregnade ute. Resten av dagen gick mest åt till att vänta på bussen som skulle ta oss därifrån. Lämnade surf camp och blev avsläppta i Byron Bay.

Även om surfing inte var min grej var det bra att jag testade på det. Har samlat på mig en hel del fina minnen därifrån, likväl som en hel del inte lika bra, men inget av det är bloggvänligt :)