lifeaschristine

Gjorde ett nytt försök till att ta mig ut till Fraser Island i tisdags. Den här gången fanns jag sån tur var med på listan!
Fraser Island är världens största sandö och betraktas som ett världsarv, så självklart ville jag passa på att uppleva ön!

Jag åkte alltså själv för Sara kände inte för att följa med. I normala fall hade det inte varit några som helst problem med att åka själv, överallt möter du människor som reser ensamma eller människor i grupp som gärna släpper in nya bekantskaper. Nu hade jag oturen att ALLA i min grupp antingen var par i 30-årsåldern och uppåt (till pensionärsåldern) eller kompisar som reste två och två och som var väldigt tighta med bara varandra… Helt ärligt så skulle det inte gjort mig någonting, jag tycker bara det är skönt att få vara själv ibland och uppleva saker by myself. Jag uppskattar mitt eget sällskap. Det som inte blev så bra med den här resan var att alla i min grupp utgick från att jag var mobbad och reste ensam utan vänner, och de tyckte synd om mig, vilket kändes jättekonstigt. Jag var ju glad över att vara där och mig gör det inget att jag gör utflykter på egen hand utan Sara?! Det förstod inte de i min grupp för ingen av dem var backpacker utan alla var av någon anledning australiensare som åkt till Fraser på semester.
   Du är inte ensam förrän någon påpekar att du är ensam.

Vi åkte med en 4WD bil som rymde åtta personer. Tog färjan ut till Fraser och åkte till första stoppet som var Lake McKenzie. Vi hade molnigt väder och det duggregnade lite ibland, men som tur var inte mer än så. Lake McKEnzie var väldigt vackert. Turkost vatten som blev mörkare ju längre ut man såg, och vit sand som skulle fungera väldigt bra exfolierande. Badade inte där eftersom vi inte hade någon sol, kändes inte tillräckligt varmt. Sen hade vi förmiddagste med frukt, ost och Lemingtons (som sockerkaka rullad i choklad och täckt med kokosflingor). Under tiden vi åt så uppträdde en av guiderna, som var aborigin, med en välkomstdans och sång. Coolt!

Vi åkte genom regnskog och även genom ”vanlig” skog (inte barrträd då, men skog som är vanlig för Australien) fram till stranden där vi körde resten av dagen.  Ännu en sak jag velat göra länge – åka bil på stranden!
Körde till ett berömt skeppsvrak som jag inte minns namnet på, såg även vilda dingos (som kan vara farliga för människor, eftersom det är vi som vant dem vid människokontakt, de vet att det finns enkel och snabb mat att få tag i i närheten av oss). Vi åkte till Indian Head som är ett berömt berg dit vi gick upp till toppen och hade 360 graders utsikt. Där uppe mötte jag även Linköpingstjejerna som också var på en Fraser-tur, fast med ett annat företag (bara ungdomar där, lite avis blev jag allt!). Skumt ställe att möta några man känner på, högst uppe på ett berg liksom?
Gruppen åt lunch nere på stranden bredvid Indian Head. Han som var aborigin – Smiley kallades han eftersom han nästan alltid ler, hur sött :) ?! – spelade på sin didgeridoo och visade oss sina egengjorda vapen och musikinstrument. Jag tycker att aboriginernas historia är fascinerande, de kan så mycket om djur och natur och har levt här så länge!

Åkte vidare till Champagne Pools som såg ut som två större vattenpölar… De kallas för Champagne Pools för att vattnet slår in över klipporna och ner i pölarna så att skum bildas, precis som på champagne. Blev inte ett dugg imponerad, trodde att det skulle skumma och bubbla mycket mer och att det skulle vara större!
Såg även Eli Creek som är en lång å som det gick att gå längs med, väldigt vackert. Där såg jag även en livs levande vandrande pinne med sin bebis på ryggen! Lite ovanför den såg jag en en och en halv decimeter stor spindel i sitt nät. Frågade om den var farlig, ”Possibly!” fick jag till svar. Euuw!

Dagen avslutades med gruppfoton inne i skogen vid ett enormt stort träd. Allt som allt var vi tre grupper som åkte i samma grupp (de som satt i varje bil blev som en liten grupp och det var tre bilar). Vår guide var jättebra och kunde berätta saker om allt vi såg, och han var extremt social av sig. Det måste du såklart vara för att orka med ett sådant jobb där du möter nya människor varenda dag.

Fraser Island var helt klart värt att se, men en dag räckte faktiskt. Vi hann med allt på den tiden som många andra företag tar två dagar på sig för att se. Även om jag bara var borta en dag så hann jag sakna Sara med, haha.