lifeaschristine

Jag har funnit min framtida man! Om ni inte har sett filmen Crazy, stupid, love så rekommenderar jag er att göra det. Verkligen. Bara för att få stirra ohämmat på den här mannen. Ska bara fixa den där lilla detaljen med långdistansförhållande, men det är det värt!! Kroppen är helt seriöst som Photoshop irl! Mums ;D Ryan Gosling heter snyggingen btw. Christine Gosling, det funkar (eller inte, men smådetaljer, herregud det kan jag stå ut med!)

Nu är vi i alla fall framme där vi hade tänkt att vi skulle stanna en längre tid. Den här lilla staden har bara drygt 2 000 invånare och sen en del backpackers, så det är lite osäkert vart vi ska hitta ett jobb. Vi hade tänkt söka jobb på öarna, men det är inte som att vi kan ta oss ut dit och lämna våra Cv:n och sen åka tillbaka… Till en del resorter kan du mejla, men ja…  Hmm, måste ta tag i det här jobbsökandet nu, det här funkar inte alls i längden! Jag vill arbeta, blir uttråkad av att bara ha semester, eller mer av att ha semester och inte kunna åka på alla utflykter som jag ser broschyrer om överallt (pengar..)

Än så länge har vi mest kollat runt här - jag lyckades gå vilse fast jag följde en enda väg (till mitt försvar kan jag säga att det var på kvällen och mörkt ute och allt ser annorlunda ut i mörkret). 
   Igår sken solen så då låg jag vid Lagunen hela dagen :D Lagunen är en stor allmän utomhuspool med saltvatten och klor i, bättre än en vanlig klorpool som jag inte alls tycker om, men såklart inte lika roligt som havet. Vi fick veta att vi inte kan bada i havet alls här om vi inte har våtdräkter på oss för det är fortfarande stinger season med maneter, och det är inte säkert när den säsongen tar slut. Kan dröja en sådär två månader tydligen. Ännu en sak vi inte kände till förrän vi kom hit! Jag som hade drömt om att bara ligga på stranden hela dagarna här eftersom det är huuur varmt och kvavt som helst, luftfuktigheten är galen, men nej då! Det är tydligen samma situation hela vägen upp nu längs med östkusten, men vi har ändå inte tänkt åka vidare på ett tag. Skulle vara skönt att få bo på samma ställe en längre period nu, är trött på att dra omkring på alla mina väskor i värmen och försöka lära mig hitta i en ny stad flera gånger per vecka. Omväxling förnöjer, men det vore skönt med en lite mer strukturerad vardag! Lära känna lite av lokalbefolkningen och inte bara backpackers som drar vidare efter ett par dagar (but I love that too).

Igår kväll så hängde vi med tre svenska killar ut för att kolla nattlivet. Det var inte mycket att hänga i julgranen om jag säger så, haha. Fredagskväll och i stort sett dött på varenda bar och klubb!
   Jag och Sara gick hela gatan upp och ner (finns bara en huvudgata här) för att kolla alla ställen som fanns. På en klubb (som har en hel del reklam uppe och verkligen marknadsför sig som partystället nummer ett i Airlie Beach)var det fyra personer, varav två satt och spelade kort. På en klubb en fredagskväll! Herregud! Slutade med att vi gick tillbaka till klubben Magnums där vi hade börjat kvällen och satte oss med grabbarna och bara pratade. Provade dansgolvet, men nja, medelåldern var betydligt högre än vår egen och stilmässigt så... fanns där ingen stil. Folk gick omkring i flip flops och vanliga t-shirts, som om de inte ens bytt om för att gå ut. Säger väl allt, i alla fall för min del. 
   Vi hade det kul ändå, vi var vårt lilla svenska gäng, men jag är besviken på utelivet. Känner mig inte så pepp på att bo i en stad där du inte kan gå ut och ha kul när du känner för det. Vi får väl se vad som händer helt enkelt!
Idag ska vi ta oss till matbutiken (vi måste åka buss dit!) och sen mest ta dagen som den kommer. Är fortfarande inne i semesterfeelingen där allt tar mycket längre tid, ingen stress här. Airlie Beach är lite som paradiset när solen skiner, det är väldigt fint här, men när vädret är tråkigt (som idag), då finns det knappt någonting att göra. Både bra och dåligt, beror på om jag är sugen på att hitta på något spännande eller om jag bara vill ta det lugnt.
Ha en fin lördag allihop, make it memorable!

(Bild lånad från Google, såhär ser Airlie Beach ut uppifrån. Påminner mycket om Rivieran nere vid Medelhavet, riktigt turistställe. Mysigt! Lagunen är den lilla turkosa poolen precis bredvid havt, ungefär i mitten)

Skulle ta nattbussen upp till Airlie Beach i tisdagskväll, efter min Fraser-tur. Vi sitter ett gäng och väntar på bussen när ryktet börjar sprida sig om att det är allvarliga översvämningar uppåt i landet och att det inte ens är säkert att vi ska kunna ta oss till vår destination. Frågar en annan busschaufför och han säger att han inte tror att några bussar kommer gå till Airlie i natt. Ingen har informerat oss om detta, vi har inte sett några nyheter här eftersom det inte finns några löpsedlar någonstans (jättelustigt – hemma finns ju Expressen och Aftonbladet i vartenda gatuhörn?) och ingen på något av de hostel vi bott på den senaste tiden har ens nämnt det, även fast vi pratat om våra resplaner med dem.
   Bussen kommer till slut och chauffören hoppar ur och säger att han inte kan garantera att vi kan ta oss till Airlie och att vi alla måste skriva på ett papper där vi avsäger Greyhound allt ansvar för detta; att fixa nytt boende är vårt eget ansvar, samt även att boka nya biljetter när det går att ta sig fram igen. Verkligen fult, de avsade sig allt ansvar och lämnade allt åt oss resenärer, vi visste inte ens vart vi eventuellt skulle bli avsläppta i värsta fall.
Men! Vi har sån tur att vi lyckas åka ända till Airlie Beach - 13 timmars bussresa, minimalt med sömn och med en värkande kropp (alltså hur gör människor för att sova så länge i sträck på bussar?) senare så är vi framme :)

Det regnade under hela bussresan och vi passerade översvämmade floder, åkrar och vägar. Nu i efterhand har jag fått höra riktiga mardrömshistorier från andra backpackers som inte hade lika stor tur som oss utan som blev avsläppta mitt ute i ingenstans för att vägarna var avspärrade. Till exempel berättade några svenska killar om hur chauffören åkte iväg med en egen taxi och lämnade resenärerna mitt i någon ministad som de var tvungna att försöka ta sig ifrån själva. En av tjejerna vi delat rum med blev avsläppt i ett litet samhälle, ungefär 30 minuter från Airlie Beach, där alla hostels var överfulla, för buss på buss var tvungen att stanna där då det inte gick att ta sig vidare. Hon hade varit tvungen att betala 84 dollar för EN natt på ett hostel för ALLT var uppbokat. Sjukt!!

Chauffören vi åkte med sa sen att han kanske skulle behöva stanna i Townsville om det inte gick att fortsätta. Gissa vart det var minitornados med tiotals skadade samma dygn…? Kände mig riktigt skakad när jag fick reda på det, vilken tur att vi inte stannade där!

Gjorde ett nytt försök till att ta mig ut till Fraser Island i tisdags. Den här gången fanns jag sån tur var med på listan!
Fraser Island är världens största sandö och betraktas som ett världsarv, så självklart ville jag passa på att uppleva ön!

Jag åkte alltså själv för Sara kände inte för att följa med. I normala fall hade det inte varit några som helst problem med att åka själv, överallt möter du människor som reser ensamma eller människor i grupp som gärna släpper in nya bekantskaper. Nu hade jag oturen att ALLA i min grupp antingen var par i 30-årsåldern och uppåt (till pensionärsåldern) eller kompisar som reste två och två och som var väldigt tighta med bara varandra… Helt ärligt så skulle det inte gjort mig någonting, jag tycker bara det är skönt att få vara själv ibland och uppleva saker by myself. Jag uppskattar mitt eget sällskap. Det som inte blev så bra med den här resan var att alla i min grupp utgick från att jag var mobbad och reste ensam utan vänner, och de tyckte synd om mig, vilket kändes jättekonstigt. Jag var ju glad över att vara där och mig gör det inget att jag gör utflykter på egen hand utan Sara?! Det förstod inte de i min grupp för ingen av dem var backpacker utan alla var av någon anledning australiensare som åkt till Fraser på semester.
   Du är inte ensam förrän någon påpekar att du är ensam.

Vi åkte med en 4WD bil som rymde åtta personer. Tog färjan ut till Fraser och åkte till första stoppet som var Lake McKenzie. Vi hade molnigt väder och det duggregnade lite ibland, men som tur var inte mer än så. Lake McKEnzie var väldigt vackert. Turkost vatten som blev mörkare ju längre ut man såg, och vit sand som skulle fungera väldigt bra exfolierande. Badade inte där eftersom vi inte hade någon sol, kändes inte tillräckligt varmt. Sen hade vi förmiddagste med frukt, ost och Lemingtons (som sockerkaka rullad i choklad och täckt med kokosflingor). Under tiden vi åt så uppträdde en av guiderna, som var aborigin, med en välkomstdans och sång. Coolt!

Vi åkte genom regnskog och även genom ”vanlig” skog (inte barrträd då, men skog som är vanlig för Australien) fram till stranden där vi körde resten av dagen.  Ännu en sak jag velat göra länge – åka bil på stranden!
Körde till ett berömt skeppsvrak som jag inte minns namnet på, såg även vilda dingos (som kan vara farliga för människor, eftersom det är vi som vant dem vid människokontakt, de vet att det finns enkel och snabb mat att få tag i i närheten av oss). Vi åkte till Indian Head som är ett berömt berg dit vi gick upp till toppen och hade 360 graders utsikt. Där uppe mötte jag även Linköpingstjejerna som också var på en Fraser-tur, fast med ett annat företag (bara ungdomar där, lite avis blev jag allt!). Skumt ställe att möta några man känner på, högst uppe på ett berg liksom?
Gruppen åt lunch nere på stranden bredvid Indian Head. Han som var aborigin – Smiley kallades han eftersom han nästan alltid ler, hur sött :) ?! – spelade på sin didgeridoo och visade oss sina egengjorda vapen och musikinstrument. Jag tycker att aboriginernas historia är fascinerande, de kan så mycket om djur och natur och har levt här så länge!

Åkte vidare till Champagne Pools som såg ut som två större vattenpölar… De kallas för Champagne Pools för att vattnet slår in över klipporna och ner i pölarna så att skum bildas, precis som på champagne. Blev inte ett dugg imponerad, trodde att det skulle skumma och bubbla mycket mer och att det skulle vara större!
Såg även Eli Creek som är en lång å som det gick att gå längs med, väldigt vackert. Där såg jag även en livs levande vandrande pinne med sin bebis på ryggen! Lite ovanför den såg jag en en och en halv decimeter stor spindel i sitt nät. Frågade om den var farlig, ”Possibly!” fick jag till svar. Euuw!

Dagen avslutades med gruppfoton inne i skogen vid ett enormt stort träd. Allt som allt var vi tre grupper som åkte i samma grupp (de som satt i varje bil blev som en liten grupp och det var tre bilar). Vår guide var jättebra och kunde berätta saker om allt vi såg, och han var extremt social av sig. Det måste du såklart vara för att orka med ett sådant jobb där du möter nya människor varenda dag.

Fraser Island var helt klart värt att se, men en dag räckte faktiskt. Vi hann med allt på den tiden som många andra företag tar två dagar på sig för att se. Även om jag bara var borta en dag så hann jag sakna Sara med, haha.

Vad tror ni vi började dagen med? Flytta igen såklart ;) Det var roligt efter knappt någon sömn eftersom vi kom tillbaka så sent efter lördagsnattens bravader… Eller inte.
Bussturen till Hervey Bay tog drygt fem timmar och när vi kom fram dit regnade det (ovanligt, vi kommer bara till ställen där det regnar nu verkar det som :( ). Blev upphämtade av en minivan av hostlet vi skulle bo på, dock var det väldigt dåligt för vi fick stå i regnet och vänta i 20 minuter innan hon som skulle hämta oss ämnade komma. Hostlet var pyttelitet, där fanns bara en spis och en kran i köket! Folk bor inte där länge eftersom Hervey Bay endast besöks som en utgångspunkt för resor ut till Fraser Island.

Vi var båda trötta och på dåligt humör, hostlet hade knappt några som bodde där så stämningen kändes väldigt avslagen vilket var tråkigt. Dessutom bodde vi mitt ute i ingenstans. Jag skulle på en tvådagarstur till Fraser dagen därpå, men jag upptäckte n är jag lusläste mina bokningspapper att man skulle ringa och bekräfta sin tur senast 48 timmar innan, vilket jag hade missat. Inte så konstigt med tanke på att vi flyttat till en ny stad varannan dag under hela veckan, mycket annat som tar upp tankekraft då. Jag fick inte tag i företaget, det var ju söndagskväll, så jag var väldigt orolig, men bestämde mig för att gå upp tidigt och försöka ringa företaget dagen därpå. Dessutom hade jag ju betalat, så varför skulle jag behöva ringa och bekräfta en extra gång?

På morgonen pratade jag med kvinnan i receptionen och visade även min broschyr för vilket företag jag skulle åka med och hon svarade att det var lugnt, det företaget kom alltid ändå även om man missat att ringa dem. När bussarna som skulle hämta upp deltagarna till Fraser kom stod inte jag med på listan för jag var bokade via ett annat företag. Där jag hade bokat min resa (jag bokade den via WorknHoliday-kontoret i Sydney) hade jag fått fel broschyr så jag hade hela tiden visat dem i receptionen fel företag, och då var det inte konstigt att de sa att allt var lugnt! När jag pratade med dem igen och visade min bokningsvoucher upptäckte vi att det var ett annat företag, och receptionisten sa att hon hade fått ett telefonsamtal kvällen innan om att den trippen var inställd och att företaget försökt få tag i mig men de hade inte mitt nummer (för WnH hade inte gett ut det när de gjorde bokningen? Och dessutom gav de mig fel broschyr?)
   Det var hemskt, jag var så ledsen och upprörd! Var bara att boka en natt till på hostlet som jag hade längtat efter att komma ifrån. Visste inte riktigt vad vi skulle göra med den här extra-dagen, så vi åkte in till ”stan” som var ett litet shoppingcenter där alla kunder var pensionärer och butikerna anpassade efter dem… Så tråkigt! Gjorde inget speciellt sen, packade om väskan, bokade en endagstur till Fraser dagen därpå, försökte få tag på WnH för att få tillbaka mina pengar (fick tag i dem till slut), solade lite. Fanns inget att göra där ute i ingenstans så totalt onödig dag!

Hervey Bay rekommenderas inte om man inte vill umgås med pensionärer och göra absolut ingenting. Saknade Brisbane!

På sju dagar har jag varit ute fyra kvällar. Det är som studentveckan. Jag har provat utelivet i varje ny stad vi har kommit till. På en vecka har jag alltså bott i fyra städer. Det är förvirrande och utmattande med även roligt och spännande.
   Men utelivet var det. Vissa ställen har varit bra, vissa mindre bra, och ibland har jag saknat Puls eftersom jag vet vad jag får där, hur kvällarna oftast brukar bli. Men att komma in på ställen som Cloudland sätter det hela i ett nytt perspektiv. Det är på sådana klubbar jag verkligen trivs, där jag får klä upp mig fint och du inte kommer in i flip flop eller mjukisbyxor. Där killarna behandlar dig bra och ger dig komplimanger och vill ta med dig ut och visa sin stad och alla små smultronställen som finns. Samtidigt tycker jag om att bara gå ut för att dansa järnet utan att behöva bry mig om vem som tittar. Jag gillar blandat, så länge musiken är bra och människorna kan uppföra sig. Därför är jag så förvånad över hur många australiensare beter sig när de är ute (säkert är många turister också, ska inte dra alla över samma kam): hur arroganta och otrevliga de är. Speciellt när de är yngre, det vill säga i min ålder. De tror att de äger hela stället, alla tror det, och stämningen på sådana ställen blir inte alls varm och välkomnande, utan kall och otrevlig. Där vill inte jag vara. Det är därför jag tycker att det är skönt att gå till samma klubbar, där jag vet att jag får vad jag gillar och kvällen förhoppningsvis kommer sluta bra, även om jag gillar omväxling. Det är det svåra när du kommer till en ny stad – du vet inte vart du ska gå ut för att få en så bra utekväll som möjligt. Charmen med det hela kanske, att inte veta? Men nej, då föredrar jag det säkra före det osäkra.

Nu blir det nog ingen mer utgång för mig på ett tag, känner att min kropp behöver återhämta sig lite. Det är för varmt och kvavt här för att fixa en helkväll ute varannan dag samtidigt som du ska upp och upptäcka en ny stad morgonen därpå.

Hoppas ni alla var ute och firande Irland i grönt i lördags! En utmärkt ursäkt till fest, haha!

Jag och Sara började med att ta reda på vad vi borde se i staden och fick till svar att Brisbane inte är en stad som har några speciella sevärdheter (som Operahuset i Sydney) utan den ska man gå omkring i och bara titta på och se vad fin den är, ungefär. Så det gjorde vi. Gick till Botaniska trädgården som var en stor park med restauranger, en stor utomhusbassäng och fina gångpromenader i. Påminde lite om Folkparken hemma, fast mycket större såklart och med mycket mer vatten och dammar i. Sen gick vi inåt stan igen och mötte mängder med irländare (vet inte om de var det egentligen) som var uppklädda i grönt och med stora gröna hattar på huvudet. Alla irländska pubar var öppna och det vimlade med folk utanför dem, trots att klockan knappt var lunchtid.

Jag gick in en bokaffär (hur länge kan jag ha varit där inne? En timme? Två timmar? Tiden flyger iväg när jag befinner mig i bokaffärer :D ) och Sara gick någon annanstans. Därefter kunde vi inte hitta varandra, jag hade ingen karta och hade ingen aning om var jag befann mig och Sara hade glömt sin mobil på hostlet. Det var inte alls kul, tog mig nog två timmar att ta mig upp till hostlet igen och då hade jag frågat jag vet inte hur många personer efter vägen. Mitt lokalsinne tar kol på mig.

Stannade på hostlet resten av eftermiddagen innan det var dags för utgång igen! Vi började ”förfesten” uppe i samlingsrummet/köket där en gubbe kom fram och pratade med oss tills vi gick. Om ni hade sett honom… Han var minst 60 år, gick med kryckor eftersom han just gjort en knäoperation, han bar svarta kläder och en väska med rosa fjärilar på. Kan inte skriva vad vi pratade om, men han var verkligen inte blyg eller pryd. Usch! Han passade även på att fria till mig, och berättade att hans senaste flickvänner alla hade varit i tjugoårsåldern. Eeeh ja… Only in Australia people!

Vi hade frågat receptionisten i vanlig ordning vart det var bra drag och han gav oss flera förslag och markerade ut alla ställen på en karta. Så vi började med att ta oss till ett ställe som hette The Met. Där var det bara ungdomar, dålig musik och så även två tjejer som jobbade där som dansare – tänk tjejerna i E-Types videor med tillhörande lackkläder och dansmoves… Vi stannade inte där alltför länge innan vi gick vidare. Var inne på flera klubbar men ingen föll oss i smaken. Folk hällde sina drinkar överallt och armbågade en osv. Till slut, efter jag vet inte hur många klubbar, var jag så trött på utelivet att jag sa ”en enda klubb till, sen åker jag tillbaka till YHA om den inte är bra!” Vi gick och frågade en vakt om han kände till något annat ställe med äldre klientel i 40–50-årsåldern. Haha, hans min; ”Yeah... But how old are you girls??” ”We’re 19!” “Yeah okey (gav oss en konstig blick)… Well...”

Inte för att jag vill festa med 50-åringar, men jag föredrar när det är lite mer blandat, och jag tycker inte alls om att festa med 18-åringar i Australien. Det är en enorm skillnad på 18-åringar och 25-åringar i mognadsgrad här, mycket mer markant än vad det är i Sverige.

Stället vi kom till sen, Cloudland, åh där snackar vi min smak! Det var dresscode och alla killarna bar både skjorta och kostym, och de flesta tjejer hade långklänning. Det hade varit en välgörenhetsmiddag där inne, därför var standarden extra hög. Inte oss emot! Inredningen var väldigt fin och lyxig, väldigt mycket klass på det hela. Även toaletterna ingav en bra känsla med mjuka fåtöljer och soffor vid speglarna ;)
Åldern på gästerna var även högre där inne, både 25-åringar och 50+. Så skönt! Inga mer armbågar i revbenen, däremot intressanta samtal och bra dans! Dit ska vi garanterat gå tillbaka om vi åker till Brisbane igen någon gång.

Kvällen avslutades med att jag gick fram och pratade med vakten som skötte taxibilarna. Alla ställer sig i en lång lång kö för att få en taxi, taxibilarna åker direkt dit så det är helt omöjligt att försöka vinka in en egen taxi. Kön med väntande människor var säkert 20-30 meter när jag gick fram och frågade ”taxivakten” om han visste vart vårat hostel låg (vi hade tänkt promenera tillbaka) och han sa att det var långt dit, jag envisades med att vi skulle gå, och han bara nej gå in här och så fick vi gå före hela kön och in i första bästa taxi! Wihuu, det gillas!

Så även om kvällen inte började bra avslutades den med flaggan i topp och vi kände oss som kungar (även om vi inte firade på det irländska sättet med gröna kläder och grön öl) :)

Återigen dags för flytt och byte av stad. Tre dagar i Surfers räckte eftersom det var så dåligt väder och vi hade bokat hostel vid stranden för vi hade tänkt bada och sola hela dagarna :( Tog Greyhound till Brisbane, staden som vi fått höra skulle vara ”som en vanlig stad, inget att se, ingen idé att stanna där”.
   Alltså! Det var en stad som jag kände att folk verkligen bodde i! På alla andra ställen har jag fått uppfattningen att människor mest är på genomresa alternativt har flyttat dit, så kände jag inte här. Brisbane är en stad där folk har liv och jobb och bor i! Visst, det gör de i de andra städerna med, men jag får alltid en viss känsla av stället jag är på, och det var vad jag kände här. Sara tyckte samma, och vi gillade det skarpt. Jag skulle jättegärna åka tillbaka dit.

På bussturen till Brisbane lärde jag känna en kille från Göteborg som jag satt bredvid. Det var lite pinsamt först för jag och Sara gick på bussen nästan sist och då var alla en-platser tagna (vi vill alltså gärna sitta själva på en två-plats för att kunna breda ut oss vilket i stort sett alla andra resenärer med vill… Ni vet hur det funkar på spårvagnarna hemma) Går du på tidigt kan du lägga ut dina väskor och markera att platsen är din, kommer du på senare får du sätta dig bredvid någon.
  I alla fall, jag ehhh.. pratade… rätt högljutt över var vi skulle sitta nu och då säger en kille ”du kan sitta bredvid mig” och jag bara ”jaha är du svensk?!” och han svarar ”ja, vi har ju dansat tillsammans?”. Hahaha gud, jag bara stirrade på honom och försökte placera var och när jag kunde ha tänkts dansa med honom. Det visade sig att han hade varit en av killarna som varit med oss ute i Surfers, men nu hade han solglasögon och andra kläder på sig så därför kände jag inte alls igen honom först. Trevlig kille i alla fall som var ute och reste själv, vi bestämde att vi skulle höras av senare eftersom vi skulle med samma buss till Airlie Beach ett par dagar senare

Vi kom fram till Brisbane på förmiddagen, så vi gick och checkade in innan vi letade oss fram till WorknHolidays kontor. Det var sista staden på vår tripp norrut som hade ett WorknHoliday-kontor, efter Brisbane är vi on our own ;) Sökte lite jobb och utnyttjade internet innan vi gick ut på stan. Där finns en stor huvudshoppinggata men även små gallerior och tvärgator med udda butiker på. Satte oss och fikade på Starbucks innan vi gick för att handla mat. Tyvärr bodde vi en halvtimmes promenad från city så det gällde att planera vart man skulle. Oj, det låter som att vi alltid bor utanför stan, men det gör vi inte, städerna här är bara så stora och hostlen brukar inte ligga precis vid huvudgatorna.

Sista dagen i Surfers åkte vi till ett gigantiskt shoppingkomplex. Det var helt enormt, vi hann bara se en liten bit av det eftersom vi fastnade i butikerna i början. Hittade en helt underbar klänningsbutik, ville köpa allihop! Men det går inte när man är backpacker L Två stycken nyinköp fick i alla fall följa med mig hem för att pressas ner i min resväska (som jag numera måste sitta på för att få igen… Jag förstår inte resväskors anatomi, jag har inte alls handlat mycket?)  
  Shoppingen här är så mycket bättre än hemma, jag skulle utan problem kunna köpa mig en ny, fullständig garderob som skulle funka året om här! Ååh detta problem med plats och tyngd i väskan, samt den där lilla detaljen med pengar

Hoppade av bussen inne i city efter vår lilla shoppingrond och gick för att möta upp Hanna och Linköpingstjejerna där. Vi skulle käka middag på en vanlig hamburgerbar, men istället för vanligt hamburgerkött så serverade de känguru- och krokodilkött! Tyvärr var känguru slut som jag hade tänkt prova så det fick bli krokodil istället. Vet att det låter lite snuskigt, men det är bara för att vi svenskar inte är vana vid sådan mat. I Australien höjer ingen på ögonbrynen åt sådant kött, tvärtom säljs det sida vid sida med ”vanligt” kött inne i köttbutikerna.
  Krokodil var gott! Jag kan inte riktigt beskriva smaken, har hört av andra att det smakar som kyckling men det tyckte inte jag. Mer åt nötkött i så fall, men mycket starkare i smaken och eftersmaken var även den väldigt stark. Mycket hade såklart med kryddningen att göra, så jag skulle vilja prova krokodil igen någon gång utan alla kryddor – mer ”rent”! Tror dock inte alls att det kommer vara så gott då

De andra tjejerna skulle ut igen men vi hoppade det, skulle ändå upp tidigt för att flytta ännu en gång på fredagsmorgonen.

Tog Greyhoundbussen upp till Surfers Paradise på tisdagsmorgonen och bytte även tidszon med en timme! Hur galet är inte det, vi är i samma land men vi passerar ändå en ny tidzon?! Bussen avgick kl. 10 och skulle komma fram 10.35. Vad skönt med en så kort bussresa tänkte vi, innan vi fick reda på att vi bytte tidzon, haha. Egentligen var det alltså en och en halv timmes bussresa, men den där timmen ”försvann” ju ;

Var inte på topphumör resten av tisdagen – hade sovit fyra timmar eftersom vi var ute kvällen innan, flyttat, hade hemlängtan och så var inte vädret det bästa. Gjorde inget speciellt resten av dagen, vandrade barfota på stranden i några timmar och sov. Kände mig slutkörd både psykiskt och fysiskt då.

Jag ställde klockan på onsdagsmorgonen, hade tänkt gå upp och ligga och sola fram tills lunch eftersom vi bodde väldigt nära stranden. Gav upp de planerna när jag drog bort gardinerna och såg regnet ösa ner. Tog det bara lugnt på hostlet vi bodde på resten av dagen, passade också på att gå omkring och fota i området.
Framåt eftermiddagen började det krypa i hela kroppen men det var ingen idé att ta sig in till stan eftersom vi bodde ungefär 20 minuters bussresa från city och vi ändå skulle ut på kvällen. Köpte lite vin och umgicks med folk från hostlet innan vi tog en taxi in till city för att möta upp Hanna, tjejerna från Linköping och så några svenska grabbar som tjejerna lärt känna där de bodde. Vi hade någon slags fribiljett så vi gick bara rätt in på klubben Vanity som skulle vara den ”populäraste och bästa”. Vi brukar passa på att fråga receptionisten på våra hostel vilka ställen som är bäst om man vill ha en viss musik (alltså inte indie för det går inte att dansa till. Det är vår standardfras ”we’re not that into indie-music…”) Det var fint inne på Vanity, dock lite för lite folk. Bra musik och – toaletterna! Herregud! De var sååå fina, stora speglar och inrett i guld och vitt. Jag tycker att man brukar kunna bestämma standarden på ett ställe genom att gå efter toaletten – har de brytt sig om den med så är det många pluspoäng i kanten

Provade även klubben Sin City som också skulle vara populär, men gillade den inte alls lika bra som Vanity. Mycket mindre och trängre och golvet var alldeles klibbigt?! Var tvungen att dra upp fötterna varje gång jag skulle ta ett steg eller dansa vilket inte kändes vidare fräscht…

Resten av gänget gick vidare till en klubb där det var helt dött, så jag och Sara valde att inte följa med in utan åkte tillbaka till hostlet. Sen fick vi veta att det hade varit en manlig strippklubb med en strippa som visade allt där inne. Där ser man vad man missar när man inte följer med in överallt. Känns helt okej ändå, haha!

Kom fram i Byron i söndagskväll där personer från de olika hostlen väntade och skulle samla in oss… Vi hade såklart bokat på YHA, standard ska det vara! Gjorde inte mycket mer än att gå och handla mat innan vi somnade.

I måndags så var jag och Hanna ute och upptäckte Byron. Var inte så mycket att upptäcka eftersom staden i stort sett bara består av en lång huvudgata. Det är en liten stad men många backpackers åker dit så den är främst känd för sitt uteliv.

Byron ligger nära Nimbin som är som Australiens Kristiania med sin egen valuta och sina egna lagar, och därför var det väldigt mycket hippies även i Byron. Butikerna som fanns var antingen sådana som sålde kristaller och tarotsaker och annat tingeltangel, eller typiska surfarbutiker à Billabong. Inte min grej direkt, även om jag älskar kristaller och mystik, är väldigt influerad av yoga som jag hållit på med i flera år.

Vi satte oss på ett fik och jag beställde in en milkshake som var gjord på färska jordgubbar och riktig glass och grädde! Åh så gott! På eftermiddagen gick vi och letade efter något ställe där vi kunde utnyttja fritt internet, slutade med att vi var tvungna att sätta oss på ännu ett fik och beställa in varsin milkshake för att få tillgång till det. Vad gör man inte som backpacker utan tillgång till internet…
På kvällen var det dags att prova på utelivet. Måndag betyder ju party vet ni ;) Träffade Kristofer som bodde på samma YHA som oss, en kille som jag lärde känna i Melbourne och som jag hållit kontakten med. Lärde även känna två svenska tjejer från Linköping som vi gick ut med. Klubben alla går till heter Cheeky Monkey’s och där har de inga dansgolv, däremot bord gjorda av typ stål där alla dansar. Tre bord istället för ett dansgolv att hålla till på! Det var bra drag, men grejen med borden… Lite tacky! Men jag gillar att alla dagar här flyter ihop, alla dagar är liksom festardagar! Prova även på goon, vinet som innehåller både ägg och fisk, haha det trodde jag aldrig att jag skulle göra, men någon gång ska väl vara den första!

Till slut tröttnade jag så jag och en norsk tjej på klubben så vi gick och köpte pizza istället och pratade om livet.
När vi satt där i parken och åt så kom en uteliggare fram från buskarna med en stor gren i handen (hjälp). Han var påverkad av lite allt möjligt, men väldigt lugn och trevlig. Vi lyckades ta oss därifrån efter ett tag, men jag kan inte sluta tänka på det där mötet. Människors lott i livet och vilka val och möjligheter man har.

På kvällarna på Crescent Head (första campet) så gick vi upp till lägerelden och satt alla i en ring och pratade och drack. Dock hoppade jag all alkohol, vi skulle ju ändå upp halv åtta varje morgon för ett tvåtimmarspass surfing. Men alltså, känslan av att sitta under en stjärnhimmel och prata om livet och kärleken med någon man nyss mött från Nederländerna... Den känslan går inte att beskriva. Så känner jag överallt där vi hamnar och lär känna nya människor. Vi människor är så lika varifrån vi än kommer, samtidigt som vi är så olika!

Andra kvällen på Crescent satt jag och några av instruktörerna och kollade ut över havet där stora moln hade samlats. Det blixtrade inuti molnen, men det kom ingen åska eftersom molnen var för långt borta för att ljudet skulle färdas ända till oss, samtidigt som det såg ut som att molnen var precis utom räckhåll för oss. Mäktigt!

Efter två dagar på Crescent åkte vi vidare uppåt till nästa camp som hette SpotX. Där var det över hundra personer eftersom många fler grupper samlas där. En del är där för en-månadskurser, en del var bara där i två dagar som vi, en del var där i några veckor… Jag föredrog dock Crescent eftersom det var mer familjärt och personligt, samtidigt som det var skönt att möta nya människor och blandas upp lite på SpotX. Det blev lite väl tryckande att bara kunna umgås med gruppen på det första stället, även om jag hade det bra eftersom jag mest umgicks med Sara och Hanna. Själva känslan där var väl det jag verkligen gillade, känslan av att bara ta dagen som den kommer. Våra instruktörer där surfade när de inte hade lektioner, de pratade med oss, spelade lite akustisk gitarr, lagade mat, solade osv. Mysigt helt enkelt J

På SpotX var vågorna bättre och även instruktörerna som kändes mycket mer professionella och gick igenom mycket basic grejer som vi inte fått lära oss. De två sista lektionerna fick jag kramp i tårna så jag satt uppe på stranden i slutet, blev lite rädd för att det skulle kunna bli värre ifall jag fortsatte. Gjorde väldigt ont med när halva foten låste sig.

På kvällarna där var det party, speciellt på lördagen. Kändes lite instängt eftersom de flesta hängde med ”sin” grupp, men vi umgicks mycket med ett svenskt par som skulle stanna där en hel månad, så det var bra ändå. Vi svepte en flaska Passion Pop som var helt okej (korken flyger som en champagnekork men inget skummar över, och drickan smakar lite som passionsfrukt) ;) På söndagen skippade jag sista surflektionen eftersom den började klockan sju på morgonen och det spöregnade ute. Resten av dagen gick mest åt till att vänta på bussen som skulle ta oss därifrån. Lämnade surf camp och blev avsläppta i Byron Bay.

Även om surfing inte var min grej var det bra att jag testade på det. Har samlat på mig en hel del fina minnen därifrån, likväl som en hel del inte lika bra, men inget av det är bloggvänligt :)

Förra onsdagen, 7 mars, så packade vi ihop våra saker och lämnade Sydney. Träffade Hanna, från Sverige, redan på busshållplatsen som vi numera reser ihop med lite halvt.

Vi var ett gäng på ungefär 30-35 personer som skulle till samma surf camp. Började med sju timmars bussresa, de första sex och en halv timmarna regnade det. En halvtimme innan vi är framme säger instruktören som åkte med oss (som inte ens hälsat oss välkomna eller berättat hur länge vi skulle åka buss) ”Hey guys, there’s no reception at the camp so if you want to do some last calls, this is the last chance to do them...” Hetsen när alla i bussen ska smsa sina nära och kära att de inte kommer vara kontaktbara på fem dagar…!
Campet låg mitt ute i ingenstans och jag gillade det verkligen. Eller jag gjorde det när jag kom in i rytmen där, innan det var det första jag sa ”herregud, jag klarar inte det här!” Om ni hade sett toaletterna (inga lås och fullt med spindelväv och döda myggor) och duscharna (ett litet draperi för, inga lås. Allt var bara ett enda stort plåtskjul som de smällt upp och satt lite skiljeväggar åt mellan toaletterna och duscharna) hade ni förstått. Haha! Vi sov dessutom i ett tolvpersonersrum. Öronproppar is the shit säger jag bara!!

När vi kom fram runt klockan tre så hade vi vår första surfinglektion. Gick igenom hur man står upp och lite basics. Alla fixade att stå upp under första lektionen, bara någon av instruktörerna pushar på brädan så att man kommer upp går det helt okej. Känslan är fantastisk när man väl står upp och följer med vågen in till land!
Vi hade hela stranden för oss själva. Rena drömstranden, precis en sådan som man ser på vykort! Lång och vit, bara vi och havet. Fantastiskt! Tyvärr var vågorna alldeles för höga där för min smak.

Varje lektion var två timmar lång och under de timmarna hann jag med att svälja halva havet, tumla omkring mer under vågorna än glidandes över dem och få brädan rakt i huvudet och i magen ett oräkneligt antal gånger.  En av deltagarna lyckades bryta några tår på kuppen, så var lite orolig för att jag också skulle lyckas med något sådant. Varje gång vattnet kommer in och slår över en är det som att få ett knytnävsslag rakt i magen/i huvudet. Nej surfing var inte min grej, men jag är glad att jag ar provat på det så att jag vet det!

Våra instruktörer var desto mer min grej… Ett gäng killar i 20-årsåldern, alla väldigt vältränade med rippade magar och slanka muskler som man får av simning och av att balansera på brädan, solbrända med solblekta kalufser, många hade de typiska surfarlockarna. Mmmm!

Blev serverade alla måltider där, maten var jättegod och det var så skönt att slippa laga egen mat! Vi hade inga klockor utan blev väckta på morgonen och tillsagda när det var dags för lektion. Kändes lite som att vi levde i Landet Ingenstans från Peter Pan, de vilda pojkarna där som inte vill växa upp utan skapar sin egna lilla värld med sina egna rytmer och regler, och så kom vår grupp på besök där. Undrar hur de orkar med att få nya grupper två gånger i veckan där alla är nybörjare. Borde bli lite jobbigt i längden, samtidigt som jag tycker att grabbarna har världens drömjobb. Surfing och sola och god mat samtidigt som det kommer nya snygga tjejer varje vecka som ALLA flirtar järnet med dem ;)

Blev lite shopping, lite fikande, en hel del fotande, besökte akvariet som inte var så jätteimponerande. Skrattade åt emo-sköldpaddan som låg med huvudet intryckt i ena hörnet av akvariet. Såg enormt stora rockor, de skulle jag inte vilja möta när jag är ute och simmar. Bokade vår nya färdplan, buss och boende. Fixade mitt australienska cv så att det ser riktigt bra ut. Blev väckt av psykfallet vi delade rum med som var så full att hon knappt kunde stå samtidigt som hon anklagade mig för att ha stulit hennes mobilladdare (extremt obehaglig situation, blev hotad med att ”jag var själv” och ”hon hade vänner där” plus en hel del rasistiska åsikter eftersom jag inte var från Australien? Vissa människor alltså?)
Besökte Bondi Beach för att träffa en vän till Sara som hon lärt känna i Liverpool. Upptäckte att det var där alla vältränade Sydney-bor hängde. Hittade en helt fantastisk bokbutik, köpte lite böcker, böcker är tunga men det var det värt.

Saknar redan Sydney! Fick höra liknelsen att Sydney är precis som New York, bara mycket mer avslappnat. Kanske stämmer. Får ta reda på det när jag besöker New York någon gång i framtiden. Så många ställen jag vill se här i världen. Så mycket jag vill göra. Bara svårt att bestämma mig.

Känslan av att gå själv i ett pulserande Sydney, med en strålande sol och blå himmel ovanför sig. Med shoppingpåsar i ena handen och en milkshake gjord på färsk ananas i andra. Med solglasögonen på. Efter att ha fikat med nya vänner från Sverige. Då är livet alldeles underbart.

I lördags så var det dags för Mardi Gras! Det är Pride-festivalen här i Sydney och jag tror faktiskt att det är en av de största i världen.

Vi åkte in till city på förmiddagen för vi var inte helt säkra på när paraden började, och fick veta att den skulle gå av stapeln klockan åtta på kvällen. Så efter att ha gått genom halva stan för att leta upp rätt paradgata var det bara att vända och gå tillbaka och bestämma vad vi skulle hitta på istället. Så vi åkte ut till Operahuset!! Åh, så häftigt att jag har varit där nu! Kunde inte sluta tänka ”Hitta Nemo” när jag såg det!
Taket var rutat, inte alls sådär blankt och slätt och vitt som jag hade trott, utan det gick i mönster med gult och vitt?!
Synd att det regnade, har läst att taket ska vara riktigt häftigt att se i solljus, och att det ska se ut som att det glöder under kvällen. Gick runt hela byggnaden och var även inne på första planet och tittade hur det såg ut. Operahuset är verkligen ett av de turistmål som jag har velat besöka under min tid här :)

Sara åkte tillbaka till vandrarhemmet innan mig för jag ville gå omkring och titta lite mer nere i hamnen. Var nervös över hur jag skulle hitta tillbaka, men det löste sig, två bussar och ungefär trekvart senare var jag tillbaks på vandrarhemmet, haha. Fixade oss och tog oss tillbaka till stan där vi ställde oss vid avspärrningarna och väntade. Vi var där en och en halvtimme innan paraden skulle börja, men det var redan väldigt mycket folk som stod där. Att vänta på paraden i regnet var väl inte helt hundra, men så fort den väl började – wow! Först kom ”Dykes on Bikes” i alla möjliga (och omöjliga) läderoutfits brummandes på sina bågar, sen fortsatte det med alla möjliga utstyrslar och människor och personligheter.
Jag tycker verkligen om Pride-festivaler, så mycket kärlek och glädje och en sådan gemenskap. Det går inte att inte le och skratta hela tiden!
Paraden pågick non-stop i över två timmar, det bara vällde fram människor och nya kreativa konstellationer. Alltifrån brandmän till cheerleaders till transvestiter dansandes i vackra burar utklädda till Kylie Minogue, dragna av vältränade män i endast små rosa shorts. Hehe.

Men! Det är det galet att vi idag, 2012, ännu måste ha festivaler och parader som tar upp homosexuellas rättigheter, och även andra viktiga frågor som rör jämlikhet (all sorts diskriminering, adoptioner, äktenskap etc.) – har vi inte kommit längre? Varför är folk fortfarande så trångsynta och inåtvända att de inte kan acceptera kärlek för vad det är – det finaste som finns – utan måste haka upp sig på småsaker som vem man väljer att älska? Du blir kär i personen – inte i könet!
Eller hur kan man INTE anse att män och kvinnor är jämställda och ska ha lika rättigheter? Det är ren bullshit att anse något annat enligt mig.

När paraden var slut tog vi oss huttrande (regnade konstant och det var inte alls varmt, tänk er en kall sommarnatt i Sverige)  in på en Subway dit killarna jag träffade i fredags kom. Vi gick sen och letade efter någon bra klubb, vilket inte var det lättaste eftersom köerna ringlade sig lååånga utanför vartenda ställe. Hela Sydney var ute, samt en miljon turister med. Vet faktiskt inte hur länge vi letade, men till slut gick vi in på ett ställe som var fem våningar stort. Det konstiga var att varenda våning såg exakt likadan ut och spelade exakt samma musik med, någon slags electrogrej som inte gick att dansa till. Annars var det helt okej, vi var så peppade på att dansa!
Jag svängde runt i Saras flip flops, fick sådana skavsår av mina klackar att jag var tvungen att byta. Såg allt lite kul ut, festfixad och så med ett par flip flop på fötterna, haha :D
Tur vi hade som befann oss i Sydney just den här helgen!

Efter att vi tillbringat i stort sett hela dagen på Work n Holidays kontor i fredags åkte vi tillbaka till vandrarhemmet. Det tar nästan en halvtimme med buss från city ut till Glebe (området vi bor i) så vi bor verkligen inte centralt. Sara mådde inte bra och orkade inte göra något, och jag var jätteuttråkad för klockan var sju på kvällen en fredag. Har äntligen kommit över min jet lag!
Efter att först ha övervägt att åka in själv till stan och sedan förkastat den tanken (det regnade, as usual) gick jag upp på takterrassen som finns här på vandrarhemmet. Visste att det var bbq där så tänkte att jag kunde vara social och träffa nya människor. Jag träffade faktiskt tre svenska killar som jag hängde med resten av kvällen (jag går förbi, hör någon som snackar svenska, går tillbaka och bara ”Pratar ni svenska :D :D:D ?” och så – new friends att äta bbq med!) Vi gick även till en rätt flott bar här i området och tog en drink senare under kvällen.
Jag gillar verkligen hur lätt det är att få nya vänner här bara man anstränger sig lite och vågar ta kontakt! Och för vara ärlig så är det skönt att hänga med bara svenskar ibland. Det är kul hur engelskan utvecklas eftersom vi är omgivna av den hela tiden, men det är även tröttande att behöva tänka på vad jag säger och hur jag uttalar det jag säger hela tiden.

På onsdag morgon packar vi in oss i en buss som ska ta oss på ett femdagars surfingläger! Så spännande! Jag har alltid velat lära mig att surfa, kommer ihåg hur härligt jag tyckte att det såg ut när jag tittade på Lilo&Stitch :D
Under de här fem dagarna så kommer vi åka buss varje dag och sova på ett nytt ställe varje kväll, för att få prova på olika stränder och samtidigt ta oss upp till Byron Bay, ännu ett av de ställen som vi hade tänkt åka till senare. På så vi ”sparar” vi in den turen som vi annars ändå skulle gjort, eftersom resan ingår i det här surfpaketet. Upphämtade i Sydney och avsläppta i Byron fem dagar senare!
I Byron ska vi stanna två nätter innan vi åker vidare mot Gold Coast och Surfers Paradise där vi nog ska bo tre nätter. Därefter blir det Brisbane i två nätter (där hade vi tänkt stanna längre men Patrick sa att det var en tråkig stad och tyckte att en natt räckte, men vi vill ändå hinna se Brisbane själva). Sen är planen Frazer Island där jag vill sova över en natt. Längtar jättemycket till Frazer – det ska vara rena paradisön med kritvita stränder! Wihoo!
Slutligen blir det upp till Airlie Beach där vi ska stanna och jobba.
Allt som allt beräknar vi att vara framme i Airlie Beach om ungefär en månad, och väl på plats där får vi se hur länge vi stannar. Så en månads semester blir det nu :) (dock inte charter-semester, funkar inte riktigt så när man är backpacker och måste fixa mat och boende och allt annat själv ;) )

Självklart kan vi ändra på våra planer, men det här är vad vi ska ta och boka in nu innan onsdag så att vi garanterat vet vart vi ska varje gång vi anländer till ett nytt ställe. Jag tänker inte gå omkring och leta vandrarhem samma dag igen (hej mardröms-Elizabeth hostel).
Vi har ytterligare resplaner efter Airlie (jag har bara berättat om fem av de elva punkter som vi bestämde tillsammans med Patrick att vi absolut vill till) men de säger jag mer om när det närmar sig.

Vi har lagt om hela resrutten nu och kommer inte stanna kvar här i Sydney längre än tills på onsdag morgon!
 I fredags så hade vi ett möte inbokat med Patrick som jobbar som job department manager här på Work n Holiday i Sydney. Mycket professionell, inläst och trevlig, betydligt bättre än personalen på kontoret i Melbourne! Det är alltså till honom vi kommer ringa om vi undrar något över jobb och han kan även tipsa om arbeten och kontakter osv.
På mötet ville Patrick att vi skulle börja med att gå igenom våra framtida planer, vilka var...  lite oklara. Ungefär två månader här i Sydney var ju tanken, men jag har känt mig stressad redan från början över jobb-biten här, har inte ens försökt söka några jobb eftersom jag ville ha ett bättre boende fixat först; alltså en lägenhet där bara jag och Sara delar rum. Du kan inte jobba på dagarna och sen tro att du kommer få sova bra om nätterna när du delar rum med fyra personer... Det funkar inte enligt mina empiriska studier.
Boende före jobb har jag gått efter eftersom jag vill ha en fast punkt om jag ska stanna längre på ett ställe.
Patrick tyckte absolut inte att vi skulle stanna här i Sydney pga. konkurrensen från alla andra backpackers, däremot tipsade han oss om en bra resrutt uppåt som vi tänker följa. Vädret här i Sydney har bara varit spöregn sen vi landade, och det ska inte bli bättre heller, tyvärr. Sommaren här har tydligen varit riktigt dålig i år - kul att vädret håller i sig (NOT). Snart kommer det också vara mörkt här redan kl. fem på eftermiddagen eftersom det kommer vara vinter här om ungefär en-två månader. Platserna som vi hade tänkt besöka efter Sydney, exempelvis Surfers Paradise, kommer inte längre vara varma och härliga då för det blir vinter där med snart.
Nej men som ni hör, det känns värt att åka härifrån för att styra kosan mot solen (och jobben) igen!
Dock måste jag säga att jag verkligen, verkligen gillar Sydney, vore riktigt häftigt att bo här och ha ett vanligt jobb!

Kom på att det är första mars idag! Första riktiga vårmånaden. Inte samma sak för mig i år som det brukar vara, men jag får ändå det där härliga pirret i magen när jag tänker på vilken årstid det är. Att få plocka fram solglasögonen och tunnare jackor, att sitta på ett utefik och huttra under en filt för att njuta av de första värmande solstrålarna mot ansiktet, att äta första glassen, att höra isen droppa från taken, att se de första snödropparna och så krokusarna kika upp ur jorden, att se hur hela staden börjar vakna till liv igen och folk vågar sig ut på gatorna igen efter en lång och mörk vinter. Jag gillar våren. Jag tycker om att se hur naturen lever upp igen och hur allt som varit dött väcks till liv (Ted Gärdestad, yes). Hur livet känns lite enklare då.
Hoppas ni njuter av den här tiden, nedräkningen till sommaren börjar på riktigt nu!

Nu är vi Sydney och jag måste säga att jag gillar den här staden! Melbourne var som sagt en fin stad, men jag fick inte det där "suget" i magen som jag får när jag direkt gillar ett ställe, det fick jag däremot här i Sydney från första början. Hoppas att min magkänsla stämmer! Den brukar göra det har jag märkt, och det är skönt.
Jag undrar vad magkänsla egentligen är, förutom en intuition om vad som är rätt eller fel/bra eller dåligt. Är det något biologisk eller något kemsikt hopkok av hormoner och andra substanser, eller bara som ett sjätte sinne som de flesta har (eller alla har väl magkänsla?!)

Nu ska vi se.. I måndags blir det som vi lämnade Melbourne på kvällen och flög hit. Skönt med en och en halv timmes flygresa istället för att åka buss hit i tolv-tretton timmar. Dessutom var det billigare med flyg! På flygplatsen tog vi en shuttle bus ut till vandrarhemmet som ligger utanför staden i ett lugnt område, Glebe. Det var inte alls lika mycket party som på det första YHA vi bodde på, men det är riktigt bra standard och jag är jätteglad över att vi bor där. Fungerande kök och kryddor och olivolja etc. som alla gäster får ta av, bestick och tallrikar till alla finns att låna nere i köket (ni hör ju, jag har inte varit bortskämd med sådana här vardagsfaciliteter på sistone!) och så bor vi tillsammans med två andra i ett fyrbäddsrum. En av dem är japan och jag tänkte att hon såg lite äldre ut, som att hon faktiskt kunde vara 20 år. Normalt ser alla asiater så unga ut tycker jag, brukar gissa på att de är yngre än vad de egentligen är. Den här kvinnan var 45 år. Fattar ni, när hon är 45 tror jag att hon är jämngammal med oss?! Kul att de kommer ikapp oss utseendemässigt i mognad någon gång, sådär 20 år senare?

Vi hade bokat in två lägenhetsvisningar igår som vi var riktigt peppade för. Vi var och letade upp adressen till det första stället i förväg och blev riktigt imponerade över läget. Precis på huvudgatan i en stor skyskrapa med flott entré!
Jag hade ringt i förväg och dubbelcheckat och det var sagt att det bara var ett tvåbäddsrum som fanns tillgängligt för två tjejer. Det stämde inte. Lägenheten hade EN säng ledig i ett minimalt fyrbäddsrum och därinne var det så grisigt! Förstår inte hur folk kan bo så? Ser det likadant ut hemma hos dem, att de slänger sina grejer precis överallt och lämnar disk på varenda ledig yta? Eller det är väl upp till dem hemma, men när man ändå delar ett pytterum med ytterligare tre främlingar?! Nej, vet ni vad, usch!
Så fult och slöseri med vår tid i alla fall; vi hade noga förklarat att vi var två tjejer och ändå fanns där bara en säng ledig. Vi ringde till andra stället vi skulle till bara för att se efter så att det inte var samma "missförstånd" där, men det var det såklart. Där skulle vi dela rum med ytterliggare två personer, vilket vi inte vill. Så avbokade det mötet. Det är så fult för i annonserna skriver de att det är i tvåbäddsrum, och sen när vi har ringt är det svårt att prata med de som svarar för det är bara asiater som håller i lägenhetsvisniganr verkar det som. Tror att det bor mer asiater än australiensare här, det är galet! Och fruktansvärt obehagligt att de försöker luras!

Oh well... Spöregnade hela dagen igår och vi gick omkring i hela stan och letade efter WorknHolidays kontor. Stor stad och vi hade först: ingen adress, sen fick vi fel adress, sen när vi för tredje gången kollar upp adressen ligger inte kontoret där längre för de har flyttat till andra sidan gatan. Haha, bara att skratta åt det egentligen.
Hade dock varit roligare om solen skinit och jag sluppit springa omkring med huvan uppdragen på min regnjacka!

Vi var också och storhandlade igår, sååå skönt att ha lite saker att plocka av och slippa gå och handla varje dag! Vi har delat upp det så att var och en av oss lagar sin egen mat nu. Sara är halvvegetarian (mitt eget ord) och äter inte fläsk eller nötkött så vi har levt på kyckling sen vi kom hit, vilket jag tyckt blivit lite (mycket) tråkigt, så nu har jag köpt fiskpinnar, rostbiff och skinka och sånt där :D Mums!

På kvällen träffade vi en tjej på hostelet som introducerade oss för två killar från Nya Zeeland som satt och spelade akustisk gitarr och sjöng (de hade grymma sångröster!) Allsång i spöregnet, mysigt :) Wonderwall av Oasis spelades ett antal gånger, verkar vara den allra populäraste låten att spela akustiskt här.
Följde med till deras rum sen där två tjejer också bodde. De jobbade alla tillsammans som säljare/dörrknackare för någon heart foundation. Vi skulle gått på intervju för samma jobb imorse, de sa åt oss var och när vi skulle infinna oss, men vi försov oss och vaknade halv tio när vi skulle varit där. Ingen fara, vi skulle ändå bara dykt upp spontant så vi kan alltid gå dit en annan dag.
Sara kan tänka sig det jobbet, jag vill inte ha det. Du står på gatan och försöker ragga namnunderskrifter alternativt knackar på hemma hos folk för samma sak. Inte riktigt min grej, vet själv hur jobbigt det är när folk från organisationer kommer fram till mig hemma på gatan i Norrköping...
Kvällen var hur som helst väldigt mysig, verkligen en sån kväll jag kommer komma ihåg när jag är hemma igen :)